Utbrott.

Stressigt är det nu när min man är dålig och jag ska försöka köra racet själv. Så självklart blev morgonen mindre bra. Jag cyklar med R till skolan, so far so good. Vi parkerar, men sen så låser han sig. Han tänker minsann inte gå ifrån sin cykel, så där står vi och jag blir mer och mer stressad. Turligt nog blir det inga problem när fröken ringer i klockan och det är dax att gå in, phu. Upp på cykeln och hem igen, dax att gå med småtjejerna till dagis. Det går bra tills vi står innanför grinden och Cindra säger att hon fryser, jag tar fram tröjan som jag har tagit i farten hemma utan att titta. Det finns EN knapp på den, Cindra fullkommligt exploderar. Hon skriker och vrålar, tårarna bara forsar och jag bär in ett sparkandes barn till fröknarna på innergården. Väl inne möter fröken upp, men det hjälper inte så mycket för stunden. Mitt hjärta gråter, det känns som jag har skadat mitt eget barn och sen överger henne. De här utbrotten är fruktansvärda och jag klandrar mig själv, hur djävla dum får man vara. Varför tittade jag inte ordentligt på tröjan, för jag VET ju att hon avskyr knappar :(.....