Jobbigt

Då sitter jag här igen allting bara snurrar i mitt huvud, får ingen rätsida på något. Jag skulle haft både återgivningsmöte och stormöte på skolan avklarat nu. Men nej, varför skulle mitt liv vara smidigt. Psykologen har ryggskott, så jag har inte en aning om hur det blir nu. Jag hade även ett mindre trevligt samtal med vår handläggare på socialkontoret, han tyckte ju att det var toppen att vi nu har rätt att söka LSS-insatser då de inte lyckas hitta någon lämplig stödfamilj för min pojke. Han började prata om varannan helg och det är väl vad jag själv vill ha, men sen kom "slaget" Vet ni vad han har mage att säga till mig? jo ungefär så här: det är ju bra att börja med varannan helg, men det finns många som ser att kortis ger barnet så mycket och att barnet utvecklas så bra på kortis att ett boende på 50% är ju bra. så då blir ju tiden hemma mer kvalitetstid. Just nu skulle jag kunna strypa karlfan. Jag vill ha så lite som möjligt att göra med denna människa känner jag. Har fått uppfattningen att jag blir motarbetad och att vi som föräldrar blir nästintill dumförklarade :( Jag har inga som helst planer på att lämna bort mitt barn, jag vill bara skapa utrymme att själv kunna vara den som stöttar och hjälper honom. Är det verkligen för mycket begärt. Kortis vill jag ju ha som avlastning, ingen människa klarar av att jobba dygnet runt 365 dagar om året.