Autism?

Sitter här och tittar ut på regnet, funderar på om det är för mig himlen gråter. För mitt hjärta gråter, känns som om allt ställts på sin spets nu. Robins utredning är ju klar nu och jag fick av en tillfällighet diagnosen tidigare än beräknat. Själva återgivningssamtalet ska vi ha först den 25:e. Diagnosen blir Atypisk autism eller Autism. Skit samma kanske det är ju autism vi pratar i alla fall, och jag känner mig helt lost. Jag har ingen aning om hur framtiden blir för min lilla pojke, eller hur stora svårigheterna faktiskt är. Men min första tanke är, fan vad vi kommer få jobba med lilleman om han ska få det bra. Känns som en autismdiagnos är väldigt tung att bära, slå sen på den svåra adhd som han har.... ja inte blir det en enkel resa. Jag trodde att jag var förberedd, men ack så fel man kan ha. Känner mig allt annat än lugn och sansad just nu. Samtidigt har jag en otroligt stark övertygelse om att man får inte mer än man mäktar med :) Jag måste bara hitta ett sätt att ta mig igenom och bearbeta det här. För det är väl som så, att det mesta går bara man vill och livet är inte alltid rättvist.