söndag 18 april 2010

Oj, oj, oj.....

Hua, ska försöka sammanfatta denna dag nu när de minsta lagt sig och grabben sitter fast i duschen. Söndag, sköna söndag.....Morgonen började strålande, efter mycket stök kring frukost och så vidare så körde duracellkaninen järnet. När hon för trehundrafemtioelfte gången var och slet i min dator så rök min porslinsblomma i golvet med en jädra smäll. Porslinsskärvor klippt överallt, bara att hålla tag i bebisen medans gubben torkar jord, vatten och porslin:-( Blev det lugnare av det här? näe knappast, R far runt som skjuten ur en kanon, pillar, plockar och trummar överallt. Minja vrålar som besatt, UT, UT, men lilla vännen får inte gå ut när hon är sjuk. Sen när klockan äntligen blivit tillräckligt mycket så bestämde sig duracellkaninen för att gå ut, puhh. Andas Sarah, andas tänkte jag då :-) Stora tjejen begav sig av till en killkompis för att spendera denna sköna söndag med honom. Mannen drog sig undan med R under tiden Minja sov middag, R hade stort behov av att varva ner. Äntligen blev det lite lugn i mitt stackars huvud. Mitt hem ser ut som en krigszon och jag borde använt lugnet till att städa, men jag orkade bara inte.....(finns ju kvar imorgon). Sen när min älskade duracellkanin behagar komma hem, ja då har hon glömt sina byxor ute. Hur fasen kan man glömma sina byxor? Här ungefär börjar jag räkna ner, dagen måste snart ta slut. Jodå kvällen kommer och jag får ner tjejan i badet, men fasen, inte ens där kan hon slappna av och ta det lugnt. Försök tvätta hår och kropp på en hal ål som befinner sig lika mycket uppe på badkarskanterna som nere i vattnet, hahaha lyckan var total. Här börjar jag gnissla tänder och mumlar för mig själv, bevara lugnet, bevara lugnet....bara en liten bit till. Ner med ungen på med blöja och nattkläder, ohhh nu har jag gjort mitt, mannen tar över och kör hela kvällsritualen i sovrummet för att hon ska kunna stanna kvar där. Nu ska jag masa mig in och försöka tvätta R och har jag tur kan jag locka ut honom smärtfritt.

1 kommentar:

  1. Detta blir ju bara bättre och bättre:) Hoppas att lugnet stillar sig över er båda:)//Anna

    SvaraRadera