Jaha, då har även jag kommit till en punkt i livet då jag känner att jag nog vill blogga. Min blogg är tänkt att vara en plats för mig att få ur mig all frustration, och frustration finns det gott om i min familj. Jag är ensam "normalstörd" vuxen med allt vad det innebär, både på gott och på ont. Två av fem (hitintills) barn har begåvats med en extrem adhd av kombinerad typ, så här är det fullt ös för det mesta.Jag älskar livet i stort och i smått. För jag har lärt genom min familj att glädjas åt det lilla. Man ska vårda och värdesätta det man har för det är mycket bättre än att längta efter något som man aldrig får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar