Då satt jag åter här, har äntligen lyckats putta alla i säng efter diverse protester. Dagen har flutit på riktigt ok. Fick åka till skolan och lämna klänning till J för det var fritidsfest som jag i mitt förvirrade tillstånd helt hade glömt bort. Festen hade varit väldigt lyckad och damen var mer än nöjd när hon kom hem :-) Cindra (duracellkaninen) har varit ute och fart hela eftermiddagen och bara visat sig med jämna mellanrum :-) Däremot när hon kom hem strax innan kvällsmat så var förtvivlan stor, tårarna rullade och hon hulkade fram att hela byxorna var jätteblöta. För "mamma vi skulle bara titta på ankorna i bäcken, och då blev jag blöt när jag tittade" mycket riktigt, hon var som en dränkt katt ända upp på låren :-(. Jaha tänkte jag då, here we go again (hon är fruktansvärt lik sin syster) Systern i samma ålder jagade vi runt området mest hela tiden, i bäcken, i skogen, på garagetaken, högt upp i träden....you name it, fanns inga gränser där inte.
Fick faktiskt tag på BUP-kontakten med under dagen, de undersöker just nu vad för typ av larm de kan förskriva när det gäller barn. Vi pratade även om de två storas problem med sömnen och hon skulle diskutera det med vår doktor, kanske blir det mer medicin eller annars kanske de har en kanonstrategi vi kan använda oss av. Men som jag sa till "tanten" i det här läget är jag nog ganska självisk.... har banne mig ingen lust att behöva natta barn i flera timmar varje kväll.
Imorgon bär det av till BUP igen,R ska fortsätta jobba med sina tester och under tiden ska jag ha första föräldraintervjun gällande Cindra. Känns sådär lagom kul då R sagt att han inte vill dit :-( det är jobbigt.Det är väl bara att ladda för det värsta med tanke på vilken urladdning det blev förra veckan. Min älskade pojke har aldrig tagit till fysiskt våld innan men efter sista arbetspasset på BUP förra veckan så blev det total urladdning, han gick till attack :-(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar