Allt och ingenting

Här snurrar det på i en otrolig hastighet, själva livet alltså.
Det verkar som om varenda unge är på topp ;) Var på BUP idag med C och hon skulle jädrar i min låda inte samarbeta eller prata med någon doktor. Blev till att boka ett nytt möte för att se om det går bättre då :) R pendlar mellan hyper och superhyper, blir lite matt då emellan varven, J är väl ungefär som vanligt, man vet aldrig när hon exploderar. Stackars de två minsta, de får bara lov att hänga på i denna snurr. Plågas av dåligt samvete för jämnan, känns inte rättvist att så små ska uppleva så mycket kaos. Mitt i allt detta jobbiga har vi i allafall köpt en bil som rullar, nu blir det lite enklare med aktiviteter, möten och läkarbesök :)
R slipper åka bussen imorgon när han ska till BUP och arbeta, bussen kan han tycka är jobbig. Sist vi åkte hem så var det fullt och vi var tvungna att stå. Det löste han genom att sätta sig mitt gången och skratta helt hysteriskt så varenda människa stirrade på honom, men han verkade helt ovetandes om det :) På sätt och vis är det ganska skönt att han inte verkar uppfatta att han är lite udda och avvikande. Han verkar helt nöjd i sin tillvaro.

En vanlig dag ;)

Familjen börjar bli sjuk, min man är riktigt risig. Hostar otroligt mycket och förkylningen har krupit ner i luftrören. Han har astma så nu är det jäkligt med andningen mellan varven. Jag tänkte jag skulle vara snäll och lite omtänksam så jag tog med mig alla barnen och gick till lekparken, lyckades även fixa lekkamrat till R. Allt var frid och fröjd och vi var ute ett par timmar men sen började det bli dax att stoppa nåt i magen och det påtalade jag för barnen. Men oj vilket misstag. R lägger benen på ryggen och drar iväg. Försökte hinna ifatt honom men det fanns inte en chans. Jag hade en dubbelvagn och en ledsen Cindra som inte orkade gå att tampas med oxså :( slänger mig på luren hem, stackars mannen fick slänga sig på cykeln och ut å leta trots andnöd och hosta. När sen väl alla var hemma var jag så ledsen och besviken på R att jag kände att allt vad lugn och pedagogik hade flugit ut genom fönstret. Jag tog helt enkelt en paus från verkligheten och gick iväg och drack kaffe hos en vän. På min väg hem fångar jag upp Cindra, hon gör då dagen komplett. Lilla loppan och hennes vän har alldeles själva gått till affären och hämtat kexchoklad. Så i morgon är det ju bara att gå dit å be att få betala. Cindra själv förstår inte alls varför mamma blivit irriterad. Nu sitter jag här och är alldeles matt av trötthet och önskar bara att snart få gå och sova:)

Vemodigt

Är nyss hemkommen från sista omgången av föräldrautbildningen. Känns ganska tungt, var ska man nu kunna känna sig "normal". Inte är det bland mina vanliga vänner och bekanta i allafall (finns väl nåt undantag). Det har varit otroligt givande på dessa träffar, att bara få vara som alla andra har kännts stort. Vi alla har delat en gemenskap och haft en förståelse för varandra som är svår att finna någon annanstans. Undrar vilken resa livet har i sina gömmor åt mig nu. Förhoppningsvis är jag starkare både som människa, förälder och partner efter detta. Målet och meningen med livet är ju vad jag själv vill göra det till :) Känns som det kanske är dax att rycka upp sig och lägga i overdrive, för nu är sommaren snart här. Den brukar kunna vara en tuff period, mycket fri tid som man annars inte har, många övergångar att ta hänsyn till. Mycket som inte är som det brukar. Och när det inte är som det alltid brukar, ja då kan man ge sig fan på att hin håle själv flyttar in, men i år har vi inte plats för nån inneboende ;)

Sömn?

Känns som jag snart blir knäpp i huvudet,vem ska sova var? och när? Fan, hade lagt bebisen med välling och han var på väg att somna. Ja då ska ju de större sövas och dundrar in i sovrummet som en hord elefanter, givetvis slår bebis upp ögonen och tänker inte sova. Kan ju vara himla onödigt, jovisst eller hur ;)Så nu sitter jag och önskar att lillfis ska somna i vagnen för nu vill jag inte mer :( Tar det slut efter deta då? NÄE för sen ska ju J i säng med, var sover hon då? jo på golvet i vårt rum.... var fan ska jag ta vägen, finns snart inget utrymme kvar för mig. Lagom när jag känner att jag stupar av trötthet och bara vill sova, då smyger jag in i mitt sovrum i hopp om att de som ligger där redan sover. HA här kom nästa käftsmäll J börjar tjafsa och argumentera om allt mellan himmel och jord. Nåja till slut somnar jag, har jag tur får jag sova till tidig morgon. Men har min man en knäpp ja då vaknar jag mitt i natten av att tv`n är på för då måste ju minsann han titta på texttv eller annat trevligt. Kanske kan ge alla dessa som INTE kan sova nåt riktigt djävla starkt så de slår ihop på två röda ;) så att iaf jag som kan sova får göra det ifred...

Frustration

Försöker få J att göra de sista läxorna, går ju sådär kan jag säga. Här räcker inga som helst strategier. Hon ifrågasätter VARFÖR ska man göra alla läxorna. Vad svarar man på det? För att lära sig?, " jo men jag kan ju redan mamma" för att träna? " jag behöver inte träna mamma" Du behöver ju träna på att skriva fint vännen " näe, för jag kan ju skriva mamma" och så här kan det fortsätta i all evighet...
Ikväll känner jag mig rätt sliten, har även idag varit ute i området och samlat in kläder som duracellkaninen lagt ifrån sig överallt. R har varit iväg med sin kontaktperson i 2,5h, det var skönt för honom :) Vi andra passade på att mysa lite under tiden.Cindra fick sitta i lugn och ro med youtube, tycker hon är jättekul. Minja kröp upp i mammas knä och tittade på barnprogram utan att bli bortlyft för mamma måste göra nåt annat (hejda R från tokigheter).

Trött....

Nu har det varit väldigt intensivt, dock har jag fått en del gjort. Jag har rensat och gjort om i våran hall i hopp om att det ska bli lättare att hålla ordning. Under tiden växer sig tvätthögen bara större och större... har nu ett helt berg att vika och lägga in. Nu ekar det snart tomt i garderoberna och det värsta jag vet är när familjen river i mina tvättpåsar ;-) Ja ja i morgon är det en ny dag, kanske kan hinna med all tvätt medans barnen är i skolan. Lite trist är det ändå för den tiden är tänkt att jag ska hinna vila och ladda lite inför resten av dagen, man kanske får nöja sig med hälften av tvätten :-)Jag ber till gud och hoppas att kvällen och läggningen av de stora går smärtfritt, för vi hade tänkt sjunka ner i soffan och faktiskt titta på en film.

R, olika dagsform..

R var på BUP och jobbade igår och det gick jättebra, han var väldigt trött och speedad under eftermiddagen så vi avslutade dagen med att han fick somna i vår säng :-) I dag rullade det på som vanligt, han exploderade när han inte fick fippla med min dator. Då blev det mycket fula ord och så kastade han möbler :-( Resultatet blev förvisning upp på rummet.:-(

Utbrott!

Min härliga lilla duracellkanin exploderade i eftermiddags. Hon ville cykla, men stödhjulen satt för högt, resultatet blev en brutta som sparkade mig, bet efter mig och klöstes i ren skär förtvivlan. Lyckades ragga upp ett par stödhjul som är ställbara, sen gav sig vulkanutbrottet och hon kunde åter ge sig ut och trampa :-)

Drömmar....

Ja, tänk om drömmar verkligen kunde bli till verklighet. Just nu drömmer jag om att kunna renovera R´s rum. Men ibland tvivlar jag starkt på att såna projekt är möjligt här i diagnoslandet :-( Måste väl erkänna att jag inte är världens bästa på att hinna hålla ordning överallt. Men R behöver bara 10 min så är förödelsen total. Just nu räcker det med att titta in i hans rum så tappar man sugen......Undrar om han nånsin kommer växa ifrån detta destruktiva beteende?...Gnälligt blev det visst, men det måste det få vara ibland.

Avklarad måndag

Då satt jag åter här, har äntligen lyckats putta alla i säng efter diverse protester. Dagen har flutit på riktigt ok. Fick åka till skolan och lämna klänning till J för det var fritidsfest som jag i mitt förvirrade tillstånd helt hade glömt bort. Festen hade varit väldigt lyckad och damen var mer än nöjd när hon kom hem :-) Cindra (duracellkaninen) har varit ute och fart hela eftermiddagen och bara visat sig med jämna mellanrum :-) Däremot när hon kom hem strax innan kvällsmat så var förtvivlan stor, tårarna rullade och hon hulkade fram att hela byxorna var jätteblöta. För "mamma vi skulle bara titta på ankorna i bäcken, och då blev jag blöt när jag tittade" mycket riktigt, hon var som en dränkt katt ända upp på låren :-(. Jaha tänkte jag då, here we go again (hon är fruktansvärt lik sin syster) Systern i samma ålder jagade vi runt området mest hela tiden, i bäcken, i skogen, på garagetaken, högt upp i träden....you name it, fanns inga gränser där inte.

Fick faktiskt tag på BUP-kontakten med under dagen, de undersöker just nu vad för typ av larm de kan förskriva när det gäller barn. Vi pratade även om de två storas problem med sömnen och hon skulle diskutera det med vår doktor, kanske blir det mer medicin eller annars kanske de har en kanonstrategi vi kan använda oss av. Men som jag sa till "tanten" i det här läget är jag nog ganska självisk.... har banne mig ingen lust att behöva natta barn i flera timmar varje kväll.

Imorgon bär det av till BUP igen,R ska fortsätta jobba med sina tester och under tiden ska jag ha första föräldraintervjun gällande Cindra. Känns sådär lagom kul då R sagt att han inte vill dit :-( det är jobbigt.Det är väl bara att ladda för det värsta med tanke på vilken urladdning det blev förra veckan. Min älskade pojke har aldrig tagit till fysiskt våld innan men efter sista arbetspasset på BUP förra veckan så blev det total urladdning, han gick till attack :-(

Jag då?

Jag då? hur mår jag? var finns jag? var är mitt utrymme? min egentid? var och när laddar jag batterierna? Ja detta är frågor som återkommer nästan varje gång det är möte med BUP, Soc eller andra instanser. Vad svarar man på det? Just nu mår jag väldigt bra och håller ihop otroligt väl, det går ju i perioder. Visst önskar jag avlastning, men som det ser ut just nu finns inte den möjligheten. Jag älskar ju mina barn över allt annat, så dåligt mående och dålig ork får man helt enkelt lägga åt sidan just nu. För om inte jag orkar, strukturerar, planerar och visar vägen, vem gör det då? INGEN! Så för nu skjuter vi undan allt vad utmattning och deppression heter, det får lov att komma en annan dag :-)

Liten tjuv ;-)

Jaaha du, livet är bra fint. Jag trodde ju att det var lugnt på bygget när jag kröp till kojs igår, men tji fick jag. Vaknar i morse å gubben min berättar hur landet ligger :-) Mitt lilla bus till pojk hade väl passat på att smyga upp medans pappa hade ett ärende ut i förådet..... han hade dragit varvet genom hela undervåningen och plockat med sig ficklampa, mobiler och min laptop bla. ja, ja där ser man hur det kan gå...... Jag har fortfarande inte hört nåt om något rörelselarm :-( Måste nog ta och tjata lite till.

Oj, oj, oj.....

Hua, ska försöka sammanfatta denna dag nu när de minsta lagt sig och grabben sitter fast i duschen. Söndag, sköna söndag.....Morgonen började strålande, efter mycket stök kring frukost och så vidare så körde duracellkaninen järnet. När hon för trehundrafemtioelfte gången var och slet i min dator så rök min porslinsblomma i golvet med en jädra smäll. Porslinsskärvor klippt överallt, bara att hålla tag i bebisen medans gubben torkar jord, vatten och porslin:-( Blev det lugnare av det här? näe knappast, R far runt som skjuten ur en kanon, pillar, plockar och trummar överallt. Minja vrålar som besatt, UT, UT, men lilla vännen får inte gå ut när hon är sjuk. Sen när klockan äntligen blivit tillräckligt mycket så bestämde sig duracellkaninen för att gå ut, puhh. Andas Sarah, andas tänkte jag då :-) Stora tjejen begav sig av till en killkompis för att spendera denna sköna söndag med honom. Mannen drog sig undan med R under tiden Minja sov middag, R hade stort behov av att varva ner. Äntligen blev det lite lugn i mitt stackars huvud. Mitt hem ser ut som en krigszon och jag borde använt lugnet till att städa, men jag orkade bara inte.....(finns ju kvar imorgon). Sen när min älskade duracellkanin behagar komma hem, ja då har hon glömt sina byxor ute. Hur fasen kan man glömma sina byxor? Här ungefär börjar jag räkna ner, dagen måste snart ta slut. Jodå kvällen kommer och jag får ner tjejan i badet, men fasen, inte ens där kan hon slappna av och ta det lugnt. Försök tvätta hår och kropp på en hal ål som befinner sig lika mycket uppe på badkarskanterna som nere i vattnet, hahaha lyckan var total. Här börjar jag gnissla tänder och mumlar för mig själv, bevara lugnet, bevara lugnet....bara en liten bit till. Ner med ungen på med blöja och nattkläder, ohhh nu har jag gjort mitt, mannen tar över och kör hela kvällsritualen i sovrummet för att hon ska kunna stanna kvar där. Nu ska jag masa mig in och försöka tvätta R och har jag tur kan jag locka ut honom smärtfritt.

Min Robin.

Vill bara dela med mig av en bild som beskriver min lilla pojke så himla bra..

Äntligen!

Äntligen börjar det närma sig ett lugn, det lugn som förhoppningsvis kommer framåt kvällen i en småbarnsfamilj. Efter morgonens bravader har dagen flutit på ganska ok.
Cindra har dock gått på högvarv hela dagen, hoppat upp och ner, in och ut, målat några streck här å där....
hon har inte kunnat fokusera mer än några minuter i taget på varje sak. Härligt nog har det inte varit några större utbrott på lillbruttan :-)
Nu hoppas jag på en fortsatt lugn kväll och en god natts sömn så batterierna hinner laddas inför morgondagen.
Söndagar brukar vara frustrerande i vår familj, med diverse krav inför den kommande veckan.

Morgonstund......

Den här morgonen startade med en stor smäll. Min finurliga lilla R hade lyckats lägga fingrarna på en luftpistol. Kan ju bara gå på ett sätt, jo det small men som tur var så tog kulan i golvet, ingen blev skadad. Jo möjligtvis mitt inre, för varför hade jag inte sett eller hört vad som var på g. Så tycker jag det är för det mesta, jag rannsakar mig själv varenda gång nåt går på tok. Annars har dagen flutit på ganska ok. J har åkt på helgkollo och blir borta hela dagen :-) Det är bra för henne. Vår lilla solstråle är åter drabbad av feber och är inte så jättepigg, medans min duracellkanin bara går och går.