Mats är min älskade man sen 11 år tillbaka. Även han är välsignad med div diagnoser. Han har svår adhd av kombinerad typ med autistiska drag samt ångestsyndrom. Han är en underbar människa, man och far. Han lever livet utifrån sina egna förutsättningar och det är jag fullt nöjd med :-)
Jaha, då har även jag kommit till en punkt i livet då jag känner att jag nog vill blogga. Min blogg är tänkt att vara en plats för mig att få ur mig all frustration, och frustration finns det gott om i min familj. Jag är ensam "normalstörd" vuxen med allt vad det innebär, både på gott och på ont. Två av fem (hitintills) barn har begåvats med en extrem adhd av kombinerad typ, så här är det fullt ös för det mesta.Jag älskar livet i stort och i smått. För jag har lärt genom min familj att glädjas åt det lilla. Man ska vårda och värdesätta det man har för det är mycket bättre än att längta efter något som man aldrig får.